Allmänt
Hos de flesta av oss är tänderna vita från början, tack vare den porslinsliknande emaljen. Tandemaljen skyddar tänderna mot effekterna av tuggande, gnissling av tänderna, fall och andra skador samt syraangrepp orsakade av socker. Men under åren slits emaljen och i och med att den blir genomskinligare skimrar den gula färgen från tandbenet, tandens kärnmaterial, igenom ytan. Vid vanligt tuggande förblir tandbenet intakt, medan det däremot uppstår miljontals mycket små sprickor i emaljen. Det är dessa sprickor som så småningom fylls med fläckar och missfärgningar. Som en följd får tänderna till slut ett matt och glanslöst utseende.

Yttre missfärgning
Yttre missfärgning är den som visar sig på tandens yta till följd av intag av mörkfärgade drycker, livsmedel och tobak och till följd av vanligt slitage. Ytlig yttre missfärgning är mindre betydande och kan tas bort genom borstning och profylaktisk tandrengöring. För att få bort envis yttre missfärgning behövs lite större insatser, som till exempel tandblekning. Varaktig yttre missfärgning kan tränga in i tandbenet och bli ingrodd om den inte behandlas tidigt.

Inre missfärgning
Inre missfärgning är den som bildas inuti tanden. Inre missfärgning är följden av fall och andra skador, åldrande, exponering för mineraler (som tetracyklin) under tandbildningen och/eller för stort intag av fluor. Tidigare trodde man att inre missfärgning var för beständig för att kunna korrigeras genom blekning. Idag kan även djup missfärgning tas bort genom behandling med tandblekningsmedel.

Varför blir tänderna missfärgade?
Det finns olika anledningar till att missfärgningar förekommer på tänder, t.ex. ålder, ät- och rökvanor, tandgnissling, m.m.

Ålderspåverkan
Det finns ett direkt samband mellan tandens färg och åldern. Under åren mörknar tänderna till följd av slitage och missfärgningar. Tonåringar får ofta omedelbara och effektfulla resultat av tandblekning. I tjugoårsåldern, när tänderna börjar få en skiftning i gult, kan tandblekningen ta lite längre tid. I fyrtioårsåldern ger det gula vika för brunt hos vissa och det kan krävas lite mer ansträngning. I femtioårsåldern och över kan tänderna ha absorberat envisa missfärgningar som kan visa sig vara svårare (men inte omöjliga) att få bort.

Ursprunglig tandfärg
Vi medfödd tandfärg som varierar mellan gulbrunaktig och grågrönaktig, och som blir intensivare med tiden. Gulbruna tänder är i allmänhet mottagligare för blekning är grågröna.

Tändernas genomskinlighet och tunnhet
Dessa är också genetiska drag som träder fram tydligare med åldern. Alla tänder har en viss genomskinlighet, men de som är mindre genomskinliga och grova har fördelen att verka ljusare i färgen, ha mer glans och vara mottagliga för blekning. Tänder som är tunnare och mer genomskinliga, särskilt framtänderna, har mindre av de pigment som är en fördel vid blekning. Genomskinlighet är det enda som inte kan korrigeras med hjälp av tandblekning.

Ätvanor
Regelbunden förtäring av rödvin, kaffe, te, Coca-Cola, morötter, apelsiner och andra djupfärgade drycker och livsmedel orsakar betydliga missfärgningar under åren. Dessutom bidrar sura livsmedel, som till exempel citrusfrukter och ättika, till att emaljen fräts bort. Som en följd blir ytan mer genomskinlig och det gulfärgade tandbenet skimrar starkare igenom.

Rökvanor
Nikotin lämnar brunaktiga avlagringar efter sig, som långsamt tränger in i tandstrukturen och orsakar missfärgning.

Läkemedel/kemikalier
Användning av tetracyklin under tandbildningen ger en mörkgrå eller brun strimmig missfärgning som är väldigt svår att få bort. För stort intag av fluor orsakar fluoros och ger vita fläckar på tänderna.

Allmänt
Karies vanligaste infektionssjukdomenKariessjukdomen är en infektionssjukdom orsakad av bakterier som lever på tandytan. Sjukdomen kännetecknas av en lokal upplösning av tandvävnaden, det som i folkmun brukar kallas “hål i tänderna”.

Kariessjukdomen är kanske den vanligaste av alla sjukdomar som drabbar människan. Av svenska tolvåringar har fler än 1/3 symptom i form av kariesskador så stora att de måste åtgärdas, eller så har de redan fyllningar som tecken på behandlad kariesskada. Många medelålders och äldre människor har blivit helt eller delvis tandlösa på grund av sjukdomen, som var ännu mer utbredd i deras ungdom. Då var det mycket ovanligt att hitta en patient med kariesfria tänder.

Fluor väsentlig försvarsfaktor
Att förbättra försvaret genom att öka salivflödet vid nedsatt salivkörtelfunktion låter sig sällan göras. Därför är den viktigaste åtgärden att se till att det enda “läkemedlet” mot karies, fluor, finns tillgängligt runt tanden. Fluor är ett grundämne som finns överallt i miljön. Det finns också i dricksvattnet, vanligen dock i mycket små koncentrationer. I vissa områden, t ex i Uppsala och Eskilstuna, finns fluor i vattnet i sådana halter att befolkningen där är klart friskare beträffande kariessjukdomen än de är i mer fluorfattiga områden i Sverige. I andra länder har man valt att tillsätta fluor i dricksvattnet till ungefär samma halt som i Uppsala. Denna åtgärd har visat sig ha en stor hälsofrämjande effekt med enorma kostnadsbesparingar.

Men fluor har också satts till nästan samtliga tandkrämer som förekommer på den svenska marknaden. När man borstar tänderna kommer fluoren ut i saliven och stannar kvar ett bra tag för att bromsa upplösningen efter en kariesattack men också för att hjälpa till vid tandens återuppbyggnad. Den kraftiga nedgången i kariesförekomst man funnit i den industriella världen under de senaste 2-3 decennierna kan till största del tillskrivas fluortandkrämen!

Det finns dock många andra sätt att tillföra fluor till munnen, t ex fluorsköljningar, fluorsugtabletter och fluortuggummin. Huvudprincipen för en bra fluorbehandling är att man ger små doser ofta. Tandläkarens uppgift är att föreslå en anpassad fluorbehandling till den kariessjuka patienten. När kariessjukdomen avklingat ingår fluor i den individuella profylaxplan tandvårdspersonalen upprättar för varje tillfrisknad patient.

Kariesangrepp i emaljen kan läka ut
När behandlingen av kariessjukdomen inletts är det ofta nödvändigt att åtgärda de skador som sjukdomen orsakat. Om kariesangreppet endast förekommer i emaljen är tandytan troligen fortfarande intakt och den underliggande kaviteten kan då fås att läka med lämplig behandling.

Kariesangrepp som trängt in i dentinet tas bort
Om skadan trängt in igenom emaljen måste oftast det uppmjukade infekterade dentinet avlägsnas, vanligen med borr. Numera finns också möjligheten att lösa upp det infekterade dentinet med en speciell vätska och sedan skrapa bort det sjuka i tanden med speciella handinstrument.

När den kariesangripna tandvävnaden tagits bort pluggas den uppkomna kaviteten helt enkelt igen med något lämpligt fyllningsmaterial. Fyllningen kan sägas vara en protes för förlorat tandmineral. De mest bestående fyllningarna formas utanför munnen i t.ex guld eller porslin. Andra material är mjuka när de stoppas in i tanden, t ex amalgam eller komposit, varefter de stelnar av sig själva eller efter belysning med en speciell härdningslampa. Ännu finns inget helt idealiskt fyllningsmaterial som ansluter helt tätt till tanden och som inte påverkas av de stora mekaniska och kemiska krafter munnen utsätts för.

Tandsten
Tandsten är ett vanligt problem och är en förkalkning av den mjuka bakteriebeläggningen (plack) som bildas på tänderna. Tendensen till förkalkning är individuell beroende på tändernas placering, salivens sammansättning och hur rent man borstar tänderna. Tandsten är vanligast på insidan av framtänderna i underkäken och utsidan av kindtänderna i överkäken.

Om tandsten inte tas bort regelbundet uppstår en ond cirkel av tandsten – tandköttsinflammation – mer tandsten och så småningom tandlossning och karies.

När placken väl blivit tandsten täcker den tandköttskanten, det gör att du inte kommer åt att få rent, det blir inflammerat, lättblödande och ömt. Inflammationen kan skapa en djup ficka där bakterierna ökar i lugn och ro. Bakterierna förstör fästet för tänderna, angriper käkbenet så att tänderna blir rörliga och till sist lösa.

Vad du kan göra själv, borsta tänderna noga morgon och kväll, håll rent mellan tänderna och besök tandhygienisten eller tandläkaren regelbundet.

Tandlossning
Tandlossning- vanligt bland äldre
Nästan varannan person över 50 år drabbas av tandlossning. det beror på att bakterier samlas i tandköttskanten. När fickan mellan tänder och tandköttet blir så djup att man inte kommer åt med tandborsten kan inflammationen spridas så att tandens fäste förstörs.

Det gäller alltså att rengöra tänderna. Det första tecknet på att man är i riskzonen är om tandköttet blöder vid tandborstning. Däremot brukar det inte göra ont och processen går ganska långsamt.

Genom att besöka tandläkaren/tandhygienisten regelbundet kan man få bort bakteriebeläggningarna och motverka att processen går vidare.

Kommer man under behandling försent är tandbrygga eller tandprotes den åtgärd som är aktuell.

Undersökning

Tandlossningssjukdom, parodontit, kan upptäckas och behandlas på ett tidigt stadium. Därför är det viktigt att regelbundet besöka tandläkaren.

Vid rutinundersökning hos tandläkaren kontrolleras en rad olika saker. Bland annat risken för tandlossning. Denna diagnos bygger på en detaljerad undersökning av tänder och tandkött. Patientens sjukdomshistoria samt information om eventuell medicinering är också viktigt. Baserat på undersökningen kan tandläkaren sedan gradera sjukdomens svårighetsgrad.

Inflammerat tandkött kan vara början till parodontit.
Inflammationsregistrering
Ett inflammerat tandkött kan vara början till parodontit. Typiska tecken på ett inflammerat tandkött är att det blöder längst tandköttskanten vid beröring och att det är mjukt, blankt och mörkrött istället för fast, knottrigt och ljusrosa. Under tandläkarundersökningen registreras förekomsten av inflammation för varje tand.

Plackregistrering
Tandläkaren registrerar även plack. Plack syns inte med blotta ögat och förekommer framför allt i områden som är svåra att komma åt. Ibland används därför en färglösning som färgar placket så att det syns tydligare. Om du har, eller misstänks få, parodontit ställs högre krav på munhygienen. Att ta bort plack är den viktigaste åtgärden för att förhindra spridning och detta kan du själv utföra. Plackregistreringen ger en bra bild över de utsatta områdena och om behandlingen regelbundet upprepas kan du själv se hur munhygienen förbättras.

Registrering av tandköttsfickor
Fickdjupet mäts i syfte att bedöma vilket stadium sjukdomen befinner sig i. Denna del av undersökningen ger också en antydan om hur mycket fäste som eventuellt gått förlorat.
Med en smal graderad sond mäts fickdjupet. Sonden förs försiktigt ner till fickans botten. Normalt är fickdjupet mellan en och fyra millimeter, men varierar från tand till tand och mellan olika ställen kring tanden. Fickdjupet antecknas och kan sedan jämföras med senare värden under och efter behandlingen.

Registrering av rörlighet
En tand sitter inte helt fast i käkbenet. Tandens fäste till benet består av små trådar som tanden hänger i. Denna upphängning gör tänderna stötdämpande och naturligt lite rörliga.
Om du vickar på en frisk framtand känner du dess normala rörlighet, grad 0. Den högsta rörligheten, grad III, innebär att tanden vickar flera millimeter åt alla håll, även uppåt och neråt. En sådan tand går vanligtvis inte att rädda. Tändernas inbördes relation är också viktig. Ökad rörlighet kan ibland bero på att vissa tänder biter mot varandra i fel riktning och för hårt.

Tandsten upptäcks ibland med röntgen.
Röntgen
Med röntgen kan tandläkaren bland annat bedöma hur mycket ben som finns kvar, hur tändernas rötter ser ut och om det finns infektioner och sjukdomar i munnen som kan påverka prognosen negativt. Ibland kan man också se hur mycket tandsten som finns. För att kunna undersöka och behandla parodontit bör det finnas röntgenbilder på alla tänder. Bildernasparas alltid i minst tio år och fungerar som hjälp när tandläkaren i framtiden vill undersöka hur sjukdomen utvecklats.

Tandgnissling (bruxism) orsakas för det mesta av stress och kan bidra till att det uppstår mycket små sprickor i tänderna, och kan även leda till att bitytorna mörknar.

Fall och andra skador
Fall och andra skador kan ge rätt stora sprickor i tänderna, som tar upp stora mängder av fläckar och avfallsprodukter.

Upprätthåll dina vita tänder
För att nyligen blekta tänder ska behålla sin vithet längre, rekommenderar vi att:
Fortsätta blekningsbehandlingen hemma någon gång om året, det räcker då att endast bleka några timmar.
Undvika mörkfärgade livsmedel och drycker under åtminstone en vecka efter blekningen.
När det är möjligt dricka mörkfärgade drycker med sugrör.
Hålla en bra munhygien och borsta och skölja tänderna efter måltider och vid läggdags.

Att tänka på
Förutom ovan nämnda riskfaktorer bör du ta hänsyn till ett antal förbehåll innan du genomgår en tandblekning:
Ingen blekningsbehandling, oavsett omfattning, ger “onaturligt” vita tänder.
Resultatet av blekningen syns inte till fullo förrän ungefär två veckor efter blekningsbehandlingen. Detta är en viktig aspekt om du håller på att få keramiska ersättningar på tänderna och vill vara säker på att färgen överensstämmer med den på dina nyligen blekta tänder.
Om kosmetiska bindningar, keramiska skalfasader eller andra ersättningar ingår i din behandlingsplan bör de inte sättas in förrän minst två veckor efter blekningen, för att säkerställa en korrekt färgöverensstämmelse.
För att undvika en onaturlig färgeffekt måste tandfärgade ersättningar antagligen bytas ut efter blekningen.
Insänkta gummin blottar ofta sina gulaktiga rotytor vid gummilinjen. Denna gula färg har visat sig vara svår att bleka.
Gravida eller ammande kvinnor rekommenderas undvika tandblekning. Den effekt som blekningsmedel som svalts möjligen kan ha på fostret eller spädbarnet är ännu inte känd.